dunemin

Varför ska man stanna kvar i någonting som man inte mår bra av. Är det verkligen värt att svika sig själv för det? Du var den närmaste människan i mitt liv, och jag infinner mig i så mycket. Jag har accepterat så mycket. Men den finns en gräns för hur dåligt man kan må. När jag litade på dig, till hundra procent.. så får man veta att man inte kunde lita på dig. Det är som en jävla kniv i ryggen.Det gör ont. För du var min bästa vän, och min pojkvän. Jag antar att vi tog varandra för givet, och det ska man aldrig göra. Jag tänker stå upp för mig själv nu, och jag tänker aldrig mer låta någon sänka mig till botten igen. För jag är väl mer värd än så?