Årets första snö

Äntligen har snönn kommit och jag är superglad! Kände för att bara strunta i skolan i morse, när bussen ändå inte kom och bara slänga mig i snön och åka pulka istället! känner mig sprallig och barnsligt glad, sitter och väntar på att min man ska komma hem från jobbet. Snälla älskling, åk pulka med mig!
Lilla Algot är också helt galen i snön, han springer runt som en galning och rätt som det är så är han vips borta! han är så liten så man ser bara två öron som sticker upp.

Igårkväll fick jag för mig att baka, så jag stog och kämpade i köket med mjöl och socker som hamnade överallt och kakan som blev totalt misslyckad. Inte ens danne ville smaka.. men med lite bra erbjudanden, så åt han nästan upp halva.

Och snart är det första advent och då blir det julbak! Vi ska baka lussebullar,pepparkakor,pepparkakshus,knäck och ischoklad. Lyssna på julmusik och bli fulla på glögg. Undra om det är då man ska sätta upp julgranen? Eller är det lite väl tidigt?

Nu ska jag i alla fall ta mig i kragen och plugga satan! Här är i alla fall två vinterbilder jag hunnit ta hittils, ena är på mig i min mössa, där jag ser ut som en fem åring och andra är på vårt lilla hus på ingarö, enjoy the forest!
                          
                        love // å


I dont know what you do, but you do it well Im under your spell

Om tre månader har vi hållt ihop i tre år älskling! Du är min första kärlek och den glömmer man aldrig. Tre år av skratt,glädje, och tårar men framförallt av kärlek och miljoner samlag! Jag tänker aldrig ge upp oss!

    

                                                                                   Love // å


Praktik

Nu är det min sista praktik vecka, och det känns jätte skönt. Även om jag trivs jätte bra med barnen, så är jag för lat just nu, och längtar bara tillbaka till skolan och våra sköna arbetsdagar som är cirka 5 timmar långa, tillskillnad från mina nu sju timmar. På torsdag ska vi till en bondgård, det ser jag fram emot eftersom att jag aldrig under hela mitt 18 åriga liv satt min fot på en bondgård. Ska klappa djur, och få mig en arla mugg.

Förra veckan så hade barnen en arbetsuppgift,det gick ut på att de skulle beskriva en klasskamrat utan att berätta vem de var de tänkte på, så skulle de andra gissa. Så var det lilla hellis tur, hon sa såhär " den här tjejen är fin, och hon är bra på att spela ruta, och bra på att rita" så började de andra gissa för fullt.. kan det vara wilma? nä.. elin då? Så räcker patrik upp handen och frågar " är det Åsa?"   så hade hon beskrivit mig, och jag tyckte det var så gulligt!

Man tänker att det bara är nio år gamla men när man får höra deras åsikter och tankar så häpnar man. De kan så mycket och är så smarta fast det är så små och inte har levt allt så länge! De har diskuterat allt mellan himmel och jord, om b.la president valet, barnarbete och matematik. Ibland undrar jag om jag är dum i huvet när de räcker upp handen och vill ha hjälp med en matte fråga och jag inte kan den.. 


   här är en liten teckning jag ritat på fritids!  love // å

mannen i mitt liv

Den här killen är alltid glad att se mig, han lyssnar alltid på vad jag har att säga och han tröstar mig alltid när jag är ledsen, finns det någon bättre?


  

stor hund i liten förpackning!


sömnbrist



                    ...   get trought the day, whit a smile on your face!     
                               
                                                            love // å

< lo/ve 3

Det känns som ett slag i annsiktet när man vaknar upp nykter och inte är full längre. Med blandade känslor går jag mot villigt upp och sätter mig vid datatan. Jag försökte hålla mig kvar i sängen för jag ville sova bort hela dagen, men verkligheten tar över och drömmarna känns för långt borta.

Kvällen började så bra, varför kan aldrig helheten bli perfekt. Det är ju såklart förväntningarna som räknas. Mina förväntningar var jätte höga och jag trodde verkligen att kvällen skulle bli perfekt. Mamma sa till mig igår natt när jag kom hem att " ha inte så höga förväntningar, för då slipper du bli sårad" och det har hon jävligt rätt i.

Varför kunde du inte bara ställa upp för mig? just den här kvällen när alla vänner var med. Den här kvällen var så viktig för mig. När jag såg deras annsiktsuttryck när de fick syn på dig och hur du såg ut, det var då allt brast, jag var så jävla förbannad och besviken och ledsen på dig, jag inntalade mig själv hela tiden att " gråt inte, gråt inte" men jag kunde inte låta bli när den bättre sidan av festen kollade på dig som att du blivit rabies smittad. De såg chockade och äcklade ut. jag har aldrig skämts så i hela mitt liv. Alla ville bara fly fältet.

Det som sårar mig mest är att du inte ens kunde bry dig en kväll. De älskar dig och bryr sig om dig, du förstår inte att du sårat de, lika mycket som du sårat mig. Jag kommer inte närmre dig, utan du försvinner längre och längre bort. Du kan inte öppna dig för mig och jag kan inte hjälpa dig med det. Jag behöver förstå dig, och jag behöver dela tankar med dig.

Det börjar kännas obetydligt att fortsätta hålla i nåt som brast för länge sedan.


lite kalas bilder från en bra början

   
    



love // å

RSS 2.0