dunemin

När jag har mens blir jag ett riktigt psykfall. Hormonerna åker berg o dalbana i kroppen på mig och ena minuten är jag glad, sen kan jag börja grina och bli förbannad om vart annat. jag orkar inte med mig själv just nu!

                                   

Grattis till körkortet babe! Idag när jag och tita hade vart och shoppat så åkte vi lite fel. Till en början alltså. Genom att åka fel en väg, så hamnade vi åt schottahejtto. Ingen av oss visste vart vi var, eller var vi skulle. Och med titas bil gick det ju inte lättare eftersom att det är fel på kopplingen. Så när vi hamnat någonstans i staden och det var trafik åt precis alla håll och kanter, så blev det grönt och så händer det som inte får hända, bil jäveln dör ( få inte panik sitter jag och tänker) så startar den och dör om vart annat jag sitter och skiter nästan på mig, medans tita håller på att börja grina. Lyckligtvist slutar den här historien med att vi hittar hem och ingen är död. Inte vi, eller någon annan stackare! Jag tycker ändå att tita är grym och klarade situationen galant, hade det vart jag hade jag nog klivit ur bilen och gått hem. Tack för en trevlig, lite små läskig men underhållande dag tita!

                                                           


                                                                                                love // å

Nu sitter jag och internet shoppar igen. Kolla in dem här snygga klänningarna.. Grrr..
 

jag sitter hemma hos karln och dricker mig en öl. Igår skulle jag skoja med honom och frågade om vi skulle gifta oss på midsommar. Han lät ju såklart så himla seriös och sa att han ville gifta sig med mig, men inte på midsommar, utan om några år. Tänk om jag hade vart seriös och ville gifta mig då, vi har trots allt vart tillsammans i över tre år och känner varandra utan och innan. jag känner mig lite förbannad men ändå nöjd med svaret.

Jag har haft en sk (enligt mig) förlovningsnoja. Det är inte det att jag inte vill binda mig, bla bla för att jag inte vill ha samma kille för resten av mitt liv. Tvärt om.  Danne är min första kärlek och han är underbar. Ibland vill jag slå ihjäl han och ofta hatar jag honom men han är min man. Det är inget att göra något åt. (citerar tzatziki filmen) När den rätte dyker upp, så säger hjärtat till och då får huvudet säga vad det vill.

Det känns som att vi har det bra, och alla som jag vet i min ålder, har bara gjort slut efter att de förlovat sig. Även fast det kanske haft sina anledningar så känns de just som att förlovningen har vart spöket i det hela. FÖRLOVNINGSFASEN! WATCH OUT!!!  nä nu ska jag sova!

love // å

Jag kände mig nervös igår för att jag skulle med z, n & d för att hälsa på z mamma på sjukhuset. Jag tycker inte om sjukhus för jag förkopplar det med smärta plus dåliga erfarenheter vad gäller sjukhus. Men jag ville väl följa med som ett slags stöd. Som jag redan visste innan så var z mamma väldigt sjuk, och det har hon vart väldigt länge. Jag visste att döden väntade men ingen visste hur snart. Så kom beskedet när vi satt i väntrummet och trots vetenskapen om att hon faktiskt skulle dö så kom det som en chock. Jag har blivit insläppt i den släkten med öppna armar och alla har vart fantastiskt snälla och godhjärtade. Jag vet inga som är så generösa som min mans familj. Jag känner mig verkligen som en del av familjen och det är jag så glad för.

När beskedet kom så kände jag alla känslor som en människa kan känna. Jag kände sorg,ilska och lättnad på samma gång. Jag kände sorg och sympati för de människor som förlorade en syster,mamma,dotter,käresta och vän. Jag kände ilska för att jag tycker att världen kan vara orättvis, vilket alla måste inse att den faktiskt är och att den alltid kommer att vara. och jag kände lättnad både för a och för alla anhöriga som har lidit och haft det jobbigt. Jag är inte religös och jag tror inte på någon gud men det känns så ledsamt att tro att ingenting kommer att hända efter döden. Att livet är slut och det finns inget mer. Jag och n pratade om det igår kväll och vi tror att a har hamnat på någon plats där hon inte har ont mer där det är frid och fröjd och hon är på galaj och har jätte kul.

När vi kom hem från sjukhuset så lagade vi god mat, pratade och skålade för a. Man kan lätt fastna i sorg och visst det är bra att gråta slut på sina tårar, men man ska aldrig glömma att vara glad för alla fina minnen man fick tillsammans.

love // å

jag känner mig jävligt nervös och undrar hur det här ska gå