bullshit

jag sitter hemma hos karln och dricker mig en öl. Igår skulle jag skoja med honom och frågade om vi skulle gifta oss på midsommar. Han lät ju såklart så himla seriös och sa att han ville gifta sig med mig, men inte på midsommar, utan om några år. Tänk om jag hade vart seriös och ville gifta mig då, vi har trots allt vart tillsammans i över tre år och känner varandra utan och innan. jag känner mig lite förbannad men ändå nöjd med svaret.

Jag har haft en sk (enligt mig) förlovningsnoja. Det är inte det att jag inte vill binda mig, bla bla för att jag inte vill ha samma kille för resten av mitt liv. Tvärt om.  Danne är min första kärlek och han är underbar. Ibland vill jag slå ihjäl han och ofta hatar jag honom men han är min man. Det är inget att göra något åt. (citerar tzatziki filmen) När den rätte dyker upp, så säger hjärtat till och då får huvudet säga vad det vill.

Det känns som att vi har det bra, och alla som jag vet i min ålder, har bara gjort slut efter att de förlovat sig. Även fast det kanske haft sina anledningar så känns de just som att förlovningen har vart spöket i det hela. FÖRLOVNINGSFASEN! WATCH OUT!!!  nä nu ska jag sova!

love // å

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0