mitt hjärta brister. Jag känner verkligen med dig. Förut kunde jag bara tänka tanken och känna smärtan över hur det skulle vara om min mamma, eller pappa dog. De två personerna som har varit vid min sida hela mitt liv och alltid funnits där. De två personerna som jag älskade så mycket så det gjorde ont i mig.
Nu går du igenom samma sak som jag gjorde för fyra månader sedan. Bara jag läste det du skrev fick mig att minnas allt om och om igen. Den oerhört långa väntan. Där varje sekund kändes som flera timmar. det ända man tänkte var att " det får inte hända,jag klarar mig inte om du dör eller så undrade man om det var en hemsk mardröm där man bara vill vakna upp ifrån". Sen när man hör det tre orden man visste skulle komma,men ändå inte kunde förstå " mamma är död". Då brister hela ens hjärta.
Jag kan säga stolt att min mamma var världens bästa mamma.Hon ville alltid alla väl och tänkte lite för mycket på andra än sig själv. Hon gav hällre än tog. Det tycker jag är en väldigt fin egenskap samtidigt så önskar jag nu att hon kunde unnat sig själv mer. Hon älskade familjen mest i livet och gjorde alltid allt för oss. Hon ställde alltid upp och svek aldrig någon. då menar jag verkligen aldrig. Jag tror aldrig att jag kommer att träffa någon så genomgod och snäll människa som min mamma igen. Hon var verkligen en "one of a kind". Hon har lärt mig väldigt mycket och räddat mig många gånger. Jag är riktigt tacksam och verkligt glad över att hon funnits i mitt liv.samtidigt som mina tankar jämt leder till den stora frågan: VARFÖR?
Jag blir så förbannad när jag tänker på alla underbara godhjärtade människor som dör. Jag undrar varför just dem ska dö? jag har stor förståelse för de gamla som dör av ålder. Det har levt sitt liv och dör som en människa ska göra. Gammal. Finns det en mening med att folk som inte har levt klart sitt liv ska dö? Eller har gud valt ut dem för att dem är ämnade för något större? Eller så finns de helt enkelt ingen bättre förklaring än den att världen är orättvis.
Mitt i allt mitt svammel så vill jag bara skriva att du ska veta att jag tänker på dig T, och hela jag känner med dig.
Kommentarer
Nu går du igenom samma sak som jag gjorde för fyra månader sedan. Bara jag läste det du skrev fick mig att minnas allt om och om igen. Den oerhört långa väntan. Där varje sekund kändes som flera timmar. det ända man tänkte var att " det får inte hända,jag klarar mig inte om du dör eller så undrade man om det var en hemsk mardröm där man bara vill vakna upp ifrån". Sen när man hör det tre orden man visste skulle komma,men ändå inte kunde förstå " mamma är död". Då brister hela ens hjärta.
Jag kan säga stolt att min mamma var världens bästa mamma.Hon ville alltid alla väl och tänkte lite för mycket på andra än sig själv. Hon gav hällre än tog. Det tycker jag är en väldigt fin egenskap samtidigt så önskar jag nu att hon kunde unnat sig själv mer. Hon älskade familjen mest i livet och gjorde alltid allt för oss. Hon ställde alltid upp och svek aldrig någon. då menar jag verkligen aldrig. Jag tror aldrig att jag kommer att träffa någon så genomgod och snäll människa som min mamma igen. Hon var verkligen en "one of a kind". Hon har lärt mig väldigt mycket och räddat mig många gånger. Jag är riktigt tacksam och verkligt glad över att hon funnits i mitt liv.samtidigt som mina tankar jämt leder till den stora frågan: VARFÖR?
Jag blir så förbannad när jag tänker på alla underbara godhjärtade människor som dör. Jag undrar varför just dem ska dö? jag har stor förståelse för de gamla som dör av ålder. Det har levt sitt liv och dör som en människa ska göra. Gammal. Finns det en mening med att folk som inte har levt klart sitt liv ska dö? Eller har gud valt ut dem för att dem är ämnade för något större? Eller så finns de helt enkelt ingen bättre förklaring än den att världen är orättvis.
Mitt i allt mitt svammel så vill jag bara skriva att du ska veta att jag tänker på dig T, och hela jag känner med dig.
Trackback
